when waitrose is winding me up.

okej jag gillar london och allt ar sa mysigt har och allt det dar. men!! det finns tva saker som gor mig arg.
nummer ett, allmanna toaletter. kvinnorna i england ar sa javla ackliga! alltsa jag forstar inte, varje gang jag ska springa in pa en toalett pa tunnelbanestationen sa kanns det som jag ar med i trainspotting. det skulle inte gora mig nagat om det inte ar for det att nar jag val ar dar sa ar jag sa javla kissnodig och vill bara springa in i narmaste bas. mission impossible.
for ett tag sen var jag i en sadan situation. jag vinglar in i toalettrummet, spanar in ledig toalett 1 och hoppas att ingen engelsk gris varit dar fore mig. det har det tyvarr varit och hela toaletten ar igenproppad med blott smutsigt papper som valler ut over kanterna och pa golvet. "pass" sager jag och oppnar nasta dorr. dar har nagan tryckt ner en stor papperskorg ner i toalettstolen sa det kanns ocksa fail. jag vantar ett tag och dorren till toalett nummer 3 oppnas. kvinnan ser valvardad ut sa jag tanker att "nu, nu har jag den!" icke, det ar fullt med bajs. har folk for brattom for att ens spola ar det nagat allvarligt fel pa deras prioriteringar. nasta toalett tanker jag att nu skiter jag fan i det, om nagan har spytt ner vaggarna sa far det vara sa for snart spricker min mage om jag inte far kissa. det ligger tre blodiga nasty skankackeltamponger pa golvet. jag stirrar upp i taket och tanker pa glass.
sa har ar det varenda gang, jag ska borja skriva en bok om alla saker jag sett nerproppade i allmanna toaletter. det ar allt ifran skor till en halv macka.

nummer tva pa saker som london borde skippa ar personalen pa waitrose. jag handlar pa canary wharfs waitrose nu som ar det storsta i UK. da forvantar man ju sig att de har ett och annat. tillexempel som i forrgar. jag skulle baka brod och ville kopa grahamsmjol och ragmjol och dinkelmjol, plus lite olika brodkryddor. och man lar sig inte precis vad dom sakerna heter pa engelskalektionen i gymnasiet. sa jag gar till en kille som jobbar dar och fragar om han kan hjalpa mig med vad for mjol jag ska kopa om jag vill baka brod. jag ser ett stort "error" i hans panna nar jag forklarar vad for mjolsorter jag vill ha. han ger mig nagan sorts brodmix for ciabatta(?) och gar darifran. jaja, kan funka tanker jag. sen gar jag till kryddhyllan for att hitta vallmo, anis, kummin och fankal. nej, jag har inte lart mig dom namnet pa engelska. sa jag fragar en kille som jobbar dar om "do you have bread seasoning mix?". han sager yes yes och gar till kryddhyllan och tar fram "mixed spices for lamb". jasa, det var nagat nytt tanker jag och blir lite stord. jag fragar vad jag ska med den till nar jag ska baka brod. han sager no okey wait, i'll get it for you. han springer ivag, ar borta sisadar sju minuter och kommer tillbaka med en pase. pa pasen star det "ready made sause, good with bread" VAD I HELVETE JAG VILL BAKA BROD INTE BLANDA SASER. men jag skulle inte bry mig, om det inte vore sa for att jag inte vet vadfan saker heter i mataffarer och att jag maste fraga varje gang och varje gang skeppar dom ivag mig till nagan javla fiskhylla nar jag ska ha typ toalettpapper.

men annars ar jag inte sa krasen.

varfor det ar vart att bo i london

okej, jag ska nu svara pa fragan jag aldrig kan svara pa, "men hur ar det dar, vad gor du dar egentligen?"
sahar ar kanns det, allt man gor i london spelar ingen roll. har kan jag saga precis vad jag vill, jag kan gora vad jag vill. inte bara jag sager och gor vad jag kanner for, alla manniskor har ar sa. hela staden ar en stor spontan deg. det ar det man inte gor eller ser men man vet existerar som ar ens liv har. kanslan av att allt ar mojligt har. london ar lite som en flickvan man haft lange och men som fortfarande ar asbra i sangen. jag litar pa london, att london finns dar for mig. att london fortsatter att gora mig upphetsad, tar med mig pa aventyr, ger mig dagliga doser av upplevelse. jag behover aldrig stalla mig fragan "vad ska jag hitta pa idag?". nar jag gar hem fran jobbet ger london mig inspiration till att gora nagat nytt. och manniskorna jag kanner och manniskorna jag inte kanner ar sa fria pa ett helt annat satt an i sverige. de forvantar sig inte att du ska vara pa ett visst satt eller hitta pa nagat spannande. det racker med mitt sallskap och deras sallskap. man trivs har, byggnaderna, ljuden, lysena ar sa trivsamma. det ar samma kansla nar jag tittar pa ett hus som nar jag blir foralskad.
och har bryter man ner alla barriarer, alla fasader jag hade nar jag kom hit, at helvete med moralen. london skriker "du lever bara en gang! ta chansen ta chansen!" jag sager inte nej har nar jag vill nagat, som man kan gora i sverige. den har staden gor mig arlig. den forandrar mina kanslor, jag ar sa himla lycklig har. har sager jag det jag vill, om du inte gillar det sa gillar personen brevid dig det. och sa ar det med allting, hela installningen till livet ar pa samma satt. "kor ba!" tempot ar 100km/h, sa det ar bast att ta tag i en mojlighet nar den dyker upp for den forsvinner lika fort. du hinner inte tanka "tank om" har. jag maste tanka "dor jag sa dor jag". men om jag dor sa dor jag under den basta tiden i mitt liv so far!

tant var det har!

en dag nar jag och tommie stod ute pa balkongen hor vi plotsligt en small och kollar over racket, och ser att nagan slanger ut en stenhard hel limpa pa gatan. tank about a boy-ankdammsscenen.

mellanmal:

"javla griselin"

lat mig beratta om min, tommies och elins flat. ackelgrottan. snuskhyddan. lusekoftan. smutsrummet.
vi bodde i den i en vecka och tva dagar.
forst av allt, elementen fungerade inte. och isoleringen i london ar inte som i sverige. har mater dom snarare med en gympadoja an med ett vattenmatt. inte tatt naganstans alltsa. sa vi sov i fleecetrojor och sa nara varann att man kunde missta oss for en inbakad calzone.
sen fungerade inte vattnet heller.  det ar tva kranar, en med skallhett vatten och en med fucking antarktiskallt. sa man blev forbannad varje gang nar man tillexempel skulle tvatta ansiktet. och nar man skulle duscha fanns det tva duschmunstycken, en med det javligt varma och en med det for kalla. sa jag fick halla bada over huvudet sa det blev nagarlunda ljummet.
en annan grej, det fanns inga speglar. alls.
det roligaste men ocksa det ovardaste jag varit med om var att man behovde top up sin el. som ett kontantkort. det satt ett litet chip i vaggen. nar elen var slut tog man med sig det, gick till narmaste tesco och sa "hej, jag skulle vilja kopa lite elektricitet for fem pund tack" och gick hem och satte in det igen.

men den varsta djavulskapen kom en dag nar jag och tommie gick hem fran jobbet. vi kom in innanfor dorren och jag ser lite smuts och sagspan i hallen.
"javla griselin att hala ut sin smuts fran ryggsacken pa golvet" ar min forta tanke. den begraver jag ratt fort nar jag kollar at vanster in i badrummet. vart tak hade ramlat in och lag nu pa vart golv, i badkaret och i varat handfat.

the crackhouse:



Nyare inlägg
RSS 2.0