pennioh

okej, jag ska nu svara pa fragan jag aldrig kan svara pa, "men hur ar det dar, vad gor du dar egentligen?"
sahar ar kanns det, allt man gor i london spelar ingen roll. har kan jag saga precis vad jag vill, jag kan gora vad jag vill. inte bara jag sager och gor vad jag kanner for, alla manniskor har ar sa. hela staden ar en stor spontan deg. det ar det man inte gor eller ser men man vet existerar som ar ens liv har. kanslan av att allt ar mojligt har. london ar lite som en flickvan man haft lange och men som fortfarande ar asbra i sangen. jag litar pa london, att london finns dar for mig. att london fortsatter att gora mig upphetsad, tar med mig pa aventyr, ger mig dagliga doser av upplevelse. jag behover aldrig stalla mig fragan "vad ska jag hitta pa idag?". nar jag gar hem fran jobbet ger london mig inspiration till att gora nagat nytt. och manniskorna jag kanner och manniskorna jag inte kanner ar sa fria pa ett helt annat satt an i sverige. de forvantar sig inte att du ska vara pa ett visst satt eller hitta pa nagat spannande. det racker med mitt sallskap och deras sallskap. man trivs har, byggnaderna, ljuden, lysena ar sa trivsamma. det ar samma kansla nar jag tittar pa ett hus som nar jag blir foralskad.
och har bryter man ner alla barriarer, alla fasader jag hade nar jag kom hit, at helvete med moralen. london skriker "du lever bara en gang! ta chansen ta chansen!" jag sager inte nej har nar jag vill nagat, som man kan gora i sverige. den har staden gor mig arlig. den forandrar mina kanslor, jag ar sa himla lycklig har. har sager jag det jag vill, om du inte gillar det sa gillar personen brevid dig det. och sa ar det med allting, hela installningen till livet ar pa samma satt. "kor ba!" tempot ar 100km/h, sa det ar bast att ta tag i en mojlighet nar den dyker upp for den forsvinner lika fort. du hinner inte tanka "tank om" har. jag maste tanka "dor jag sa dor jag". men om jag dor sa dor jag under den basta tiden i mitt liv so far!